Nu är Daniel fäst vid ak, för allt går ut på kärlek tillslut, kärlek nål och tråd.
Hörde ni någon vissla? En liten ton? Det var bara Daniel som försökte "catch the moon".
Men istället blev det Anna-Karin, hennes leende guldgröna ögon förälskade han sig i. But is this love or am I dreaming? Det kändes som att kärleken väntade. Från Lyröns loge hördes dragspel och bas, sommartider hej hej, och då blev de båda äntligen en.
Hon är hans och han är hennes.
Nu spelar ni för livet, för allting som växer lever och andas föds och dör. För musik skall byggas utav glädje, av glädje bygger man musik. It's all about love! Kärleken förde er samman, nu är alla klockor alla körer alla himmelens orglar för er. Fly on the wings of love! Nu har ni fått den ni vill ha, ni går tillsammans förenade av kärlekens band.
(Syjäntorna, 2014)
Här ser ni det stiliga brudparet komma ut ur kyrkan, på väg att sätta sig i sitt vrålåk, framföra en sång som Rosa Tanten skrivit till/om dem och så dansar de vals såklart.
 |
| Det är minsann ingen liten tårta, och hur gör man egentligen när man ska skära upp första biten tillsammans?!? |
 |
| Här har några syjäntor smugit sig in på bild |
Igår var Syjäntorna på bröllop! Havet glittrade, fåglarna kvittrade och kärleken lös lika stark som solen. Scuffsan och nea hade fått den stora äran att sy bröllopsklänningen och svampen tillverkade inbjudningar, placeringskort mm. Arbetsnamnet för vårt projekt har varit Big-Bang och det har såklart varit superhemligt. Så här i efterhand känner vi oss mycket nöjda med resultatet trots att vi ibland svurit över allt tyg.
Tidigare har vi bjudit på några väldigt små delar under arbetet med klänningen, men för att inte avslöja något i förtid för brudgummen och de övriga gästerna har vi varit noga med att inte visa för mycket. Man skulle nog kunna säga att vi nästan inte visat någonting alls.
Men vi tar igen det nu och visar lite hur det såg ut under arbetets gång:
Vi utgick ifrån Butterick 5731, men gjorde några ändringar.
A-K ville inte ha fullt så mycket spets, och absolut inte långa ärmar, så vi gjorde livet i spets och sen konstruerade vi en egen liten spetsärm.
Men i övrigt har vi sytt enligt mönstret, förutom att ta in den en hel del för att det inte skulle bli ett enda stort tält. Storleksanvisningar på mönster kan man ju ta med en nypa salt!
Vi sydde fast tagelfläta (horsehair braid) och sen fållade vi för hand. Tur att vi var två!
I midjan sydde vi i ett band som nea broderat fint på. Nu fick vi in lite blått i klänningen också!
Anledningen till att hela släpet är utsträckt såhär konstigt är inte för att nea ska kunna leka tittut utan för att vi håller på att skryka den och man måste vänta tills det svalnat.
 |
| Här är den, färdigsydd på provdockan Men visst är den finare på bruden! |
